Be mig så stannar jag kvar

Jag ger upp. Jag skiter fan i det här nu. Att se det här ifrån mitt eget perspektiv gör ondare. Som ett slag i magen. Jag orkar inte. Allt känns hopplöst, vill bara lägga mig ner och somna. Hej, jag finns. Men inte för er.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0