breakeven
Jag kommer alltid skydda dig, det finns ingen som är viktigare för mig än du.
Jag vet att du har haft det jobbigt, och ännu jobbigare nu
Men jag står och håller din hand hårdare än nånsin, jag är vid sidan din.
<3
Det kommer göra ont ett tag, det förstår jag med, men jag finns här för dig och familjen är viktigare än allt. Jag älskar dig. Fina syster
Förklaring
Om inlägget, 75 dagar.
Jag vet inte om några blev stötta, men kanske borde förklara.
Det jag menar är inte att jag vill sitta och peka ut några, det jag vill ha sagt, med det inlägget, det är att vi ska vara rädda om varandra, eller vill ni sitta ensamma när vi har tagit studenten? Bara för att man inte kan höra av sig.
Jag tycker om er, det ska ni veta. Jag tycker om bf3, men inte vill jag behöva gå runt och behöva oroa mig ifall man ska ha några vänner kvar om 73 dagar, för det skrämmer mig, och även andra.
..
Det förra inlägget handlar självklart även om mig, som man vill bli behandlad, så ska man även behandla andra.
Jag vill bara att vi får oss en tankeställare, för jag vill ha kvar er efter studenten. Ni är inte bara klasskompisar, ni är även mina vänner och så vill jag att det ska vara utanför skolan också.
.
Sen att jag skrev att jag fick reda på det genom facebook, det är just det sorgliga att det är via den sidan man håller kontakten med varandra. Vårt kommunikationsmedel nuförtiden är inte som när man var liten och knackade dörr. Nu handlar allt om internet, sms osv. Det är väl på det sättet man umgås nu? Jag vet inte, jag tycker allt att det skulle vara alldeles för ensamt. Jag saknar dörrknackningen och att bo 50 meter ifrån varandra.
Så inget illa menat, jag är inte sur. Men vi bör tänka efter vad som egentligen är värt och vad vi väljer att göra med vår tid, för det är vi som väljer hur vi ska utforma vårt liv, vår tid.
.
Jag vet hur jag vill ha mitt, och det är inte att sitta med 20 katter i en gammal lägenhet när jag är änka och 60 år, med min man i en urna på en dammig hylla och önska att jag hörde av mig mer när jag var 18 för att jag inte har några vänner kvar.
.
Det är 73 dagar kvar till studenten, 3 veckor kvar på praktiken sen är vi i skolan igen. Nu gör vi den här terminen till en av de bästa, och börjar tänka efter vad det egentligen är som betyder något för oss, ta några djupa andetag and we're back on track!
Sov gott!
75 dagar kvar
Sitter här med 38 i feber, medan mina vänner i bf3 ska gå på bio som jag fick reda på genom facebook, härliga underbara facebook. När man har APU är det nästan det ända kommunikationsmedlet. APU= praktik.
Kommer ihåg när vi satt hos Gunilla, en sen sommarkväll, och lyssnade på graduation av Vitamin C och en del grät, med tanken på att det var tre år kvar, sen var det student. Vi skulle skiljas åt, jag tror många gav löftet just då att inte skiljas åt, att fortsätta höra av sig.
Nu har vi praktik, jag pratar med en person ungefär, och träffar henne. Jag tror att många, eller vet, att i vår klass så hör man inte av sig så mycket till varandra när det inte är skola. Så löftet vi gav då? om vi inte ens kan hålla det när vi har praktik, hur blir det då efter studenten?
Vet att personer kommer bli förbannade nu, men jag säger bara sanningen eftersom de flesta verkar ha svårt att göra det. Har man några vänner kvar när det är praktik? Efter studenten? Eller ska man gå och längta tills skolan börjar igen för att ingen orkar höra av sig? 75 dagar kvar med vänner!
Att höra av sig borde vara en självklarhet, inget man måste tvinga sig till att göra. Så puss mina fina vänner, om ni nu finns där ute någonstans, köss!
Bitter jag vet, men tänk efter och ni kommer känna ungefär samma grej som mig.
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt. Och jag föll för nån på en fest nånstans
Underbara underbara Håkan, du finns där i vått och torrt med dina underbara texter och att du spelades på krogen igår och att jag och Tina dansade loss som tusan gjorde hela min natt.
how to save a life
Suddat ut raden ungefär 20 gånger, för jag vet inte hur jag ska formulera mig rätt. Bloggen är i alla fall omgjord nu.
Min familj och jag ska flytta, jag önskade dock att det var åt ett helt annat håll somjag skulle flytta. Jag är 18 år nu, jag ska klara mig själv.
miss u
du är fin du, jag saknar dig !
Något nytt, något gammalt, något förlorat
Okej, nu ska jag göra något som jag aldrig gjort förut och jag är skitnervös. Men känner att det inte riktigt finns något annat sätt att uttrycka mig på.. jesus. +tänk bort att jag ser skräckslagen ut, för det gör jag verkligen! och gitarren låter ostämd ibland och dataljudet är inte det bästa.
Aja, utan dina andetag, världens vackraste låt av Kent.
we haven't lost it all yet
kan inte allting bara sluta skita sig jämt eller? Om en grej går sönder eller händer så har det alltid någon jävla kedjereaktion.
Mitt humör är inte riktigt som det ska nej, men inte fan är livet som det ska nu heller. Jag vill inte ta beslut nu när jag bara är 17, jag har alltid varit beredd på att andra ska hjälpa mig, men det här är mitt beslut och jag bara avskyr människor som säger hur jag ska göra, jag vill inte prata med en negativ människa till som försöker intala mig om hur jag ska göra, för en del kan inte ens sätta sig i sitsen själva. Knip igen bara och finns där. Så gör riktiga vänner, man accepterar varandra trots våra brister. Det här är mitt beslut. Mitt eget, ni får ha åsikter men håll dem då inom er.
Nu orkar jag inte mer.
puss
I see you through the smokey air
Can't you feel the weight of my stare
You're so close but still a world away
What I'm dying to say, is that
I'm crazy for you
Touch me once and you'll know it's true
I never wanted anyone like this
It's all brand new, you'll feel it in my kiss
I'm crazy for you, crazy for you
Trying hard to control my heart
I walk over to where you are
Eye to eye we need no words at all
Can't you feel the weight of my stare
You're so close but still a world away
What I'm dying to say, is that
I'm crazy for you
Touch me once and you'll know it's true
I never wanted anyone like this
It's all brand new, you'll feel it in my kiss
I'm crazy for you, crazy for you
Trying hard to control my heart
I walk over to where you are
Eye to eye we need no words at all
Kom ihåg mig då
du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Jag har raderat alla minnen med dig
Tagit mig vidare utan någon bredvid
Jag har andats då när tiderna har varit svåra
Jag har hållit i en annan hand när jag har varit på väg att falla ihop
Jag har tagit ett steg för varje dag
Och varje steg är ett steg längre ifrån dig
Jag har raderat alla minnen med dig
Tagit mig vidare utan någon bredvid
Jag har andats då när tiderna har varit svåra
Jag har hållit i en annan hand när jag har varit på väg att falla ihop
Jag har tagit ett steg för varje dag
Och varje steg är ett steg längre ifrån dig
Vila i frid.
Finns inga ord. Känns bara sjukt jävla konstigt. Åkte förbi olycksplatsen förut, brast ut i gråt direkt. Tänker på Rebecca, tänker på alla riktigt närstående som får stå ut med smärtan.
Becca, du ska veta att jag alltid finns här för dig. Tänker på dig tjejen <3
Vila i frid ni båda.
Mitt hjärta blöder
andas andas, men det är för varmt.
Jag trodde jag såg världen på ett annat sätt idag, efter att ha varit hos min ängel Sara så tyckte jag att allt var helt underbart, kände mig high on life, som att inget kunde stoppa mig. Jag var ostoppbar och jag gick min egna väg, mina egna beslut togs och jag gjorde mina egna misstag. Jag var lycklig, en bubblande känsla i hela magen och jag kände mig så fruktansvärd nöjd.
Sen kom jag hem, vet inte när det gick över ifrån bra till botten. Men det mesta har gått åt pipan idag. Vill bara fly en stund, ta en semester ifrån Amanda Ström.
Och allt känns inte okej, det är hjärtskärande, pulserande, skrikande och klösande, något som bara sitter på insidan och gör sönder en inifrån. Fast känns som att jag har varit ganska bra på att gå sönder den senaste tiden. Jag är ganska bra att få folk att gå sönder också. Livet är inte på min sida, har inte varit det på länge nu. Så när vänder turen? Usch vilket tråkigt inlägg, ska skrika ut min ilska och smärta i kudden när som helst. Förlåt om ni kände att det här inte dög nåt till.
never thought not having you here now would hurt so much
Kan jag inte få vakna upp snart? Låtsas som att allt var en dröm. Trodde aldrig att det skulle göra såhär ont igen, men jo, det känns, det känns mer än någonsin.
Be mig så stannar jag kvar
Jag ger upp. Jag skiter fan i det här nu. Att se det här ifrån mitt eget perspektiv gör ondare. Som ett slag i magen. Jag orkar inte. Allt känns hopplöst, vill bara lägga mig ner och somna. Hej, jag finns. Men inte för er.
Till dig, idag är en sån där dag.
And every, everything isn't only
What it seemed so hold these
Words that you never told me
What it seemed so hold these
Words that you never told me
Konstigt hur snabbt livet flyter förbi, minuter blir timmar, timmar blir dagar, dagar blir månader, månader blir år. Man blir myndig, man tar körkort (de flesta i alla fall), fortsätter plugga eller reser, hittar mannen/kvinnan i sitt liv, skaffar eget boende, barn?, ja.. så flyter det mesta på. Men, när såna här dagar kommer.. då man verkligen saknar någon. Då känns minutrarna som år, det gnager och river sönder mig, har inte tänkt på dig så mycket som idag. Kanske är för att du fyllde år nyss? För att fotbollssäsongen har börjat? För att jag pratade med dig när jag mådde dåligt, eller kanske för att April var månaden då du och jag lärde känna varandra. Alltså.. jag vet inte hur jag ska förklara.. det är så mycket jag vill säga som inte får plats! Jag vet inte vart jag ska börja.. kanske att tårarna droppar nerför min kind, kanske att jag känner en smärta i mitt bröst då jag tänker på att du är så långt bort? Eller att jag ibland bara vill vakna upp och se att man kan dra tillbaka tiden. För jag ville säga hejdå på riktigt. Jag ville krama om dig och tacka för allt som du lärt mig, som du hjälpt dig med. Nej usch, det är jobbigt. Det är fan jobbigt. April, våren, början till sommaren.. varför är det den jobbigaste perioden på hela året? Jag vill bara hoppa över ungdomen, vill hoppa över början på vuxenlivet och komma direkt till familjelivet. Jag skulle behövt dina ord just nu, skulle behövt någon social som mer än gärna pratade med mig.
Jag visste att du aldrig mer skulle höra av dig.
Tell me I was wrong.
Nu kom Elin in och frågade om jag tänkte på dig, tänka sig.. det är så genomskinligt bara för att jag lyssnar på en låt som du lyssnade på jämt. Livet förändrar många, men det kommer aldrig förändra tacksamheten till dig.
I miss you
These times are hard
Det gör ont, sjukt ont.
Titta in i mina ögon och säg det igen
Jag bryter ihop.
Tittar upp mot himlen och höjer min röst
Svårt att prata, tårar rullar nerför mina kinder
Blöter ner mitt ansikte
Men ingenting spelar roll
Ingenting räknas längre.
Endast de få orden
Det är som en kniv rakt i hjärtat
Det slutade slå för ett bra tag sen
Trodde jag skulle klara mig bra den här gången
Men utan ett fungerande hjärta
Slutar allt med katastrof
Som det här
Det gör ont.
Sorry
"Det är när man är på väg upp igen som man oftast har orken till att göra det"
.
where were you?
När kom den känslan att du inte orkade mer?
När var den dagen då du satte ner din hand och sa "jag stannar inte här?"
Då du bestämde dig för att fly,
försvinna ifrån ditt liv.
Var det meningen att jag skulle få ta sorgen?
Att sörja över att du tog ett snedkliv.
//
Om du är besviken på det du åstadkommit
Har gråten i halsen
Tänk på de du har runt omkring dig
Att de personerna har gett dig chanser
Det är inte bara du som far illa utav ditt beslut
Du är inte ensam, ensam är inte stark.
//
Du stannar här, det var svaret jag fick.
Men jag vill göra som du.
Jag vill inte vara kvar, jag vill fly.
Försvinna från min existens.
Någonstans långt bort, där jag kan börja om.
Ny identitet, nytt sätt att gå på.
Om några år är jag inte kvar.
//
Finns vissa som inte försvinner
Som stannar i sitt missnöje
Jag tog mitt pick och pack och gick
Vart vet jag inte, ut på nya äventyr.
Ensam är inte stark, ensam går jag.
På hoppet lever jag
Tonårsdrömmar, ack så många.
