Jag vet inte om det är något speciellt egentligen.. men för mig betydde det mer än något annat. För att kunna förklara varför det här ögonblicket betydde något så måste jag nog berätta en hel del, men jag ska försöka ta det kortfattat.

Jag hade en vän, har, hoppas jag. Jag hade en vän som jag aldrig trodde att jag skulle ha. Vi var så olika, men när vi väl träffades så skrattade vi alltid och vi hade så mycket att prata om. Vi gick på matcher ihop, gick ut och gick ibland efter dem, åkte ner till stan, ja, sånt som vänner gör. Men vi kom så bra överrens, och jag tyckte verkligen om honom. På det sista så slutade vi umgås så mycket, det blev ibland. Men vi visste fortfarande var vi stod. Eftersom den här killen var min förr förra killes bästa vän så kändes det bara konstigt att umgås så mycket med honom, men nu hade det även blivit min bästa vän. Så gjorde jag och min kille slut.. och jag och den här vännen pratade inte. En dag så tog han kontakt med mig, undrade vad som hade hänt och jag förklarade. Han förstod, även fast han ibland inför andra människor visade sig så kall så brydde han sig, han var en riktigt god lyssnare. Men så en dag så sa han att han skulle åka tillbaka till sitt hemland. 

Ett dygn innan han åkte satt vi på msn och pratade, det var ett utav de sorgligaste ögoblicken i mitt liv. Jag skulle ta farväl av en bästa vän, en bästa vän som hade funnits där i vått och torrt. Jag vet inte om jag grät, jag kommer inte ihåg. Men även fast vi hade en så komplicerad relation så betydde han något. Jag skrev att han skulle ta hand om sig, han skrev att han aldrig skulle glömma mig och tackade mig för att jag funnits där. Han sa också att han hoppades att vi skulle ses i framtiden.
24 timmar senare satt han på ett plan, bort från Sverige och bort ifrån alla vänner. Jag håller tummarna varje dag att det går bra för honom. Att förlora en vän är aldrig lätt.